V.40 (39+2)

Nu är vi inne på sista veckan, enligt "uträkningarna" iallafall. Jag är dock väldigt inställd på att gå över tiden. Det känns så overkligt nära nu, så vi knappt kan fatta det själva. Och i det stora hela lever jag ett ganska normalt liv överlag, (bortsätt från alla powernaps som behövs under dagarna😁) vilket också gör att man inte riktigt fattar det... Det är liksom bara fyra dagar kvar till vårat "bf-datum"! 

Och vart har tiden tagit vägen? Många man träffar nu säger "kan tänka mig att det känns lite långdraget nu i slutet" men det gör det verkligen inte! Självklart är det skitjobbigt att väga 20kg mer än vanligt, att inte kunna böja sig ner, känna sig kissnödig var 15e minut, inte kunna knyta sina skor, ta på sig strumporna utan ett stånkande och stönande och att ha sömnproblem pga. alla liggställningar för tillfället är extremt obekväma. Men det är ju så värt det! Herregud, förhoppningsvis försvinner ju alla dessa ilandsproblem när den lille kommit ut, och då har jag ju verkligen fått en ovärderlig belöning för "mödan". Jag är så lyckligt lottad, jag ska bli mamma! att få möjligheten att se en liten människa växa upp, en del av mig, och en del av den man jag älskar så innerligt.. En blandning av oss! Det känns helt ovärderligt.
Så när jag ligger där på natten, mellan alla kisspauser, och med en halsbränna som svider som tusentals knivar, kan jag inte göra annat än att le och vara så himla lycklig! Snart är du här.. Snart! våran efterlängtade lilla bebis!! ❤


| |
#1 - - Anonym:

åh. Lip lip, så mysigt. Älskade hjärtat va underbart. ❤️ saknar er. 😘

Upp