Panikångest.
Idag när jag kom hem från jobbet bad jag Elias kolla på datorn och se om han kunde förstå vad felet var. Jag hade redan insett att den sjungit sin sista vers, tagit sitt sista andetag.. Gjort sitt liksom. Kände hur jag blev lite ledsen i ögat bara av tanken. Men tack vare min underbara och tekniska man (som jag inte vet vad jag skulle tagit mig till utan) så löste sig mysteriet. Det var tydligen glapp i sladden. Så datorn laddade endast när den låg i ett visst läge (sådär som det kan bli med mobilladdare) Phuuu.. Kände hur en lättnad spred sig i mitt inre. Tänka sig, att jag alltid ska stressa upp mig över småsaker.
Så nu är det bäst att jag införskaffar mig en ny laddare till datorn, innan den jag har slutar fungera helt. :)
Idag kom den första "riktiga" snön. (Och med riktiga menar jag den snön som faktisk ligger kvar på marken, och som inte smälter bort med en gång.) så imorgon lär det se ut som ett vinterland när man vaknar. Men det känns ganska okej ändå, det är ju trots allt första advent på söndag.
På fredag fyller stora bror 26 år, så då blir det kalas efter jobbet. På lördag ska jag träffa min saknade Nattis, som kommer till Norrköping med sin lilla familj och hälsar på. Så även fast jag jobbag hela helgen, så händer det en hel del trevligheter också :)
